Ikvall (22.40 indo tid) flyger vi fran Indonesien till Singapore, sedan fran Singapore till Doha (Qatar), tillsist fran Doha till Stockholm!
Vi ar jattenervosa, vi ber till gud att flygresorna ska bli lugna och sakra. Kim var lite flygradd innan vi lamnade Sverige i Januari, jag var ascool och var inte ett dugg radd. Under 6 manader har vi bada blivit livradda for att flyga. Hall tummarna for att vi kommer hem levande!
Det kanns overkligt att vara pavag till Sverige och allt vad det betyder!
Dennis och Hanna - vi syns pa Arlanda, vi ringer nar vi landar!
Mamma/Emil- kan ni hamta mig pa tagstationen 6.30, 21/7?
Anette/Magnus- Kim vill bli hamtad 22.40 19/7, pa tagstationen i Halmstad.
Byeee
/Michelle
söndag 18 juli 2010
tisdag 6 juli 2010
Gilli T
Tja.
Nu har vi tillfalligt lamnat Kuta Beach och tagit oss till Gilli T utanfor Lombok. Har ar det lugnt och skont, inga motorfordon (bara hast och vagn), inga forsaljare, skont och avslappnat utan att vara trakigt. Som en mix av paradiset Perhentian, Malaysia och det roliga i Kuta beach.
Idag har vi arbetat pa brannan, an har jag inte gett upp hoppet om att komma hem solbrand, men det ser inte sa ljust ut =P
Ikvall ska Kim slapa ivag mig pa annu en fotbollsmatch, Nederlanderna mot Uruguay eller var det Paraguay? Och det ar inte vilken tid som helst, 02.30!! Inte mannskligt! Jag kan nog slippa sovandet och ga direkt till stranden efterat, 12 ynka dagar har jag pa mig att fixa brannan. Man vill ju inte att folk ska tro att jag spenderat 6 manader av min semester pa Irland!
Nu vantar det importerade vinet, so long Sweeds!
/Michelle
Nu har vi tillfalligt lamnat Kuta Beach och tagit oss till Gilli T utanfor Lombok. Har ar det lugnt och skont, inga motorfordon (bara hast och vagn), inga forsaljare, skont och avslappnat utan att vara trakigt. Som en mix av paradiset Perhentian, Malaysia och det roliga i Kuta beach.
Idag har vi arbetat pa brannan, an har jag inte gett upp hoppet om att komma hem solbrand, men det ser inte sa ljust ut =P
Ikvall ska Kim slapa ivag mig pa annu en fotbollsmatch, Nederlanderna mot Uruguay eller var det Paraguay? Och det ar inte vilken tid som helst, 02.30!! Inte mannskligt! Jag kan nog slippa sovandet och ga direkt till stranden efterat, 12 ynka dagar har jag pa mig att fixa brannan. Man vill ju inte att folk ska tro att jag spenderat 6 manader av min semester pa Irland!
Nu vantar det importerade vinet, so long Sweeds!
/Michelle
söndag 4 juli 2010
Indonesien
Ja, nu ar det slutrest... vi ligger gott pa balis beach och ror oss inte en centimeter om det inte ar absolut nodvandigt.
Detta ar vad vi har pysslat med under denna langa tid. Mestadels buss, bat och jakt pa hotel sent om natterna.
Det blev ingen bat till borneo som vi skrev sist, den gick bara en gang i veckan och vi kom helt fel dag... sa vi valde att aka pa tur till annu en vulkan istallet, siktet installt pa en i varje varldsdel.
Men pa sett och vis sa ar det skont att ha varit runt i dem lite mindre turistbesokta staderna, alla ar trevliga, fragar om vi behover hjalp med vagbeskrivning eller annat, utan vilja ha nagonting i gengeld!
Ja, och nu ar vi pa bali som jag sa. Har dricker vi ol, ligger pa stranden, forsoker lara oss surfa, eller i alla fall jag(Kim). Det gar sa dar... men jag har faktiskt lart mig sta pa bradan! si sadar var 20 forsok.
Ha de gott
/Kim
fredag 25 juni 2010
Tydligen midsommar?
Hej!
Nu har vi varit pa flykt i 5 langa dagar.
Detta innebar: Dag 1: Bat 2 h
Dag 2: bat 6h, buss 7h
Dag 3 & 4: buss 42h!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Dag 5: Buss 12h
Vi borjade lite mannskligt med att ta oss till en o som lag precis utanfor Singapore, Palau Bintam. Darefter tog vi oss till den stora on Sumatra. Har var alla antingen rasiter (fick inte bo pa deras hotell pga av religion), dunder-muslimer, ohjalpsamma och de kunde inte ett ord engelska, eller jo "Yo no muslim!" var en gangbar fras. Har stirrade alla pa oss, pekade och alla blev som fnittrande tonaringar nar de pratade med oss. Bade pga brist pa engelska och att tjejer\damer tyckte Kim var sa stilig.
Som ni forstar ville vi darifran javligt snabbt, sa vi tog bussen. Vi hamnade i Jakarta, vilket var som de andra huvudstaderna....men utan Donken.
Nu har vi tagit oss till mitten pa Java och ska forsoka lista ut hur man tar sig till Borneo. (Ja mamma, vi ska snart till Bali!!!! \Michelle)
Ni undrar kanske varfor vi inte flyger men Michelle har fatt for sig att vi inte ska utmana odet och ta annu ett flyg. 14 flygningar pa 6 manader far racka.
Som ni forstar sa har vi haft det tungt, sa nu ska vi sova i...mhm..9 ynka timmar innan vi ska upp och jaga bat.
Ha en underbar midsommar!! (Om inte Nibbe sagt nagot hade vi inte ens vetat att det var midsommar=)
Kramar
\Kim och Michelle
Nu har vi varit pa flykt i 5 langa dagar.
Detta innebar: Dag 1: Bat 2 h
Dag 2: bat 6h, buss 7h
Dag 3 & 4: buss 42h!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Dag 5: Buss 12h
Vi borjade lite mannskligt med att ta oss till en o som lag precis utanfor Singapore, Palau Bintam. Darefter tog vi oss till den stora on Sumatra. Har var alla antingen rasiter (fick inte bo pa deras hotell pga av religion), dunder-muslimer, ohjalpsamma och de kunde inte ett ord engelska, eller jo "Yo no muslim!" var en gangbar fras. Har stirrade alla pa oss, pekade och alla blev som fnittrande tonaringar nar de pratade med oss. Bade pga brist pa engelska och att tjejer\damer tyckte Kim var sa stilig.
Som ni forstar ville vi darifran javligt snabbt, sa vi tog bussen. Vi hamnade i Jakarta, vilket var som de andra huvudstaderna....men utan Donken.
Nu har vi tagit oss till mitten pa Java och ska forsoka lista ut hur man tar sig till Borneo. (Ja mamma, vi ska snart till Bali!!!! \Michelle)
Ni undrar kanske varfor vi inte flyger men Michelle har fatt for sig att vi inte ska utmana odet och ta annu ett flyg. 14 flygningar pa 6 manader far racka.
Som ni forstar sa har vi haft det tungt, sa nu ska vi sova i...mhm..9 ynka timmar innan vi ska upp och jaga bat.
Ha en underbar midsommar!! (Om inte Nibbe sagt nagot hade vi inte ens vetat att det var midsommar=)
Kramar
\Kim och Michelle
lördag 19 juni 2010
Snusjakt & Singapore
Hela gårdagen präglades av en till början misslyckad snusjakt. Jag har aldrig i mitt liv varit inne i så många 7-eleven butiker som jag var igår å jag kan nog tala för Michellpan också. Men för er som ska till Malaysia så finns det snus på cold storage under petronas towers, 7-eleven i chinatown och en bit ifrån times square. Det positiva med denna jakt var att vi verkligen har sett Kuala lumpur nu. Varenda millimeter av HELA staden.
Idag har vi tillbringat dagen i Singapore. Dem som klagar på att det är dyrt med pizza i Norge kan ju komma hit en sväng. 170 sv kr för en liten stackars pizza. Men annars är det en mycket skön stad. Eller jag har ingen aning, vi har bara sett fotboll hela dagen.
En rolig sak som hände idag var när vi skulle köa för att få passet stämplat till Singapore.
Vi kommer in i vänthallen tar en snabb titt över dem 15 leden med folk, och märker snabbt att det är en som är hälften så lång som dem andra. Vi fatta snabbt och sprang dit. Men vi märkte att de 50 personerna som kom bakom oss valde att ställa sig i de andra köerna. "Hmm konstigt denna är ju bara hälften så lång." Men det vi inte sett var att det var en indisk kö. Vilket innebär att, ja den är hälften så lång men det är ju dock fem gånger så bred istället, jämfört med dem andra civiliserade leden. Så vi hade lyckats ställa oss i en kö som var mer än dubbelt så lång som dem andra. Sablans Indier och deras kösystem. Så vi kom sist in i våran buss. :P
Bussen som för övrigt var som ett air force one =) Man kunde välja att göra stolen till "säng" och man hade egen tv med film och playstation.
Imorgon tar vi båten över till Indonesien.
Vi höres! /Kim
Visst ser Kim positiv ut i china town, i brist på snus!? /Michelle
Idag har vi tillbringat dagen i Singapore. Dem som klagar på att det är dyrt med pizza i Norge kan ju komma hit en sväng. 170 sv kr för en liten stackars pizza. Men annars är det en mycket skön stad. Eller jag har ingen aning, vi har bara sett fotboll hela dagen.
En rolig sak som hände idag var när vi skulle köa för att få passet stämplat till Singapore.
Vi kommer in i vänthallen tar en snabb titt över dem 15 leden med folk, och märker snabbt att det är en som är hälften så lång som dem andra. Vi fatta snabbt och sprang dit. Men vi märkte att de 50 personerna som kom bakom oss valde att ställa sig i de andra köerna. "Hmm konstigt denna är ju bara hälften så lång." Men det vi inte sett var att det var en indisk kö. Vilket innebär att, ja den är hälften så lång men det är ju dock fem gånger så bred istället, jämfört med dem andra civiliserade leden. Så vi hade lyckats ställa oss i en kö som var mer än dubbelt så lång som dem andra. Sablans Indier och deras kösystem. Så vi kom sist in i våran buss. :P
Bussen som för övrigt var som ett air force one =) Man kunde välja att göra stolen till "säng" och man hade egen tv med film och playstation.
Imorgon tar vi båten över till Indonesien.
Vi höres! /Kim
Visst ser Kim positiv ut i china town, i brist på snus!? /Michelle
torsdag 17 juni 2010
Kuala Lumpur igen
Hello.
Nu är vi tillbaka i KL. Vi var tvugna att ta ett stopp här innan vi beger oss vidare mot Singapore. Varför? För vi måste inhandla snus! Som vanligt när vi kommer över skatten så köper vi på oss ett lager (kim köper lager för 4 pers). Kim snusar upp allt inom två veckor och så får sparsamma jag lida.
Det första vi gjorde när vi anlände i chinatown (23.00, bussen var försenad och vi hade varit utan mat i 10h) var att springa in på 7eleven, snuset var SLUT! Den ända butiken med snus enligt butiksbiträdet.....så imorgon blire brainstorming och bussbiljettköp. Nu ska det avnjutas ett Mc Donalds mål för 6:e gången denna månad =)
Hare bäst!
/Michelle
söndag 13 juni 2010
Backpackers?
Tja.
Det har inte hänt så mycket sedan vi skrev sist. Vi har lyssnat på livemusik, slappat på stranden, kollat på fotboll och insett att vi har spräckt budgeten. Valutakurserna på internet stämde absolut inte med de på banken så vi har inga pengar kvar. Vi lever nu på street food och har shopping förbud, så att vi har några pengar kvar till Indonesien.
Det låter farligare än vad det är, så ni kan vara lugna. Nu lever vi väl som vanliga backpackers gör. Vi skippar alltså dyrköttet, finfisken och storhummern.
Hur har ni det där hemma, ligger ni på playan än?
Kramar /Michelle
Det har inte hänt så mycket sedan vi skrev sist. Vi har lyssnat på livemusik, slappat på stranden, kollat på fotboll och insett att vi har spräckt budgeten. Valutakurserna på internet stämde absolut inte med de på banken så vi har inga pengar kvar. Vi lever nu på street food och har shopping förbud, så att vi har några pengar kvar till Indonesien.
Det låter farligare än vad det är, så ni kan vara lugna. Nu lever vi väl som vanliga backpackers gör. Vi skippar alltså dyrköttet, finfisken och storhummern.
Hur har ni det där hemma, ligger ni på playan än?
Kramar /Michelle
lördag 5 juni 2010
Langkawi
Halloj.
Nu har vi lämnat paradiset och anlänt till ett mycket regnigt Langkawi, men jag klagar inte. Det är underbart att bara vara nära civilisationen, med butiker i mängder, restauranger och förhoppningsvis en snusleverans med Kims namn på i veckan.
Vi har haft det underbart på Perhentian Island, slappat och njutigt av varje minut. Därför har vi varit extremt dårliga på att uppdatera.
Vi har under natten riskerat våra liv genom djungeln på en buss och har därför inte sovit mer än 3h, hjärnan är alltså inte på topp :P
Vi hörs snart!
/Michelle
fredag 28 maj 2010
Vackert, vackert!!!
Philip ta av dig Michelles ÄKTA Levis jeans!!!
Hej, nu är vi på rehab i paradiset. Snart, har indien försvunnit från min hornhinna.
Sen vi kom hit har vi inte rört oss mer änn 100 meter fram och tillbaka från stranden. Men det hade nog ingen gjort för stranden är kritvit och mjölmjuk, vattnet är varmt men ändå svalkande och ölen är väl kyld. Sedan att man har djungeln i nacken gör inte saken värre. Ja djungeln ja, den innehåller genmanipulerat stora fladdermöss som lever om hela nätterna. Så det är kanske det som är flying dogs.
Om ni undrar om Philip och jeansen, så var det så att Michelle inte vågade skicka hem jeansen till sin kära moder. Detta för att hon var rädd att Lotta skulle använda jeansen tills det fanns fler än tre hål i dem.
Så då skickde vi hem dem till min familj, För 10 minuter sedan ringde jag hem. Mamma tackade då för duken hon fått, och Philip tackade för jeansen han fått. Som han gladerligen hade tatt på sig till skolan idag. Då sneglade jag åt Michelle och ser en drake som sprutar eld mot datorn. "Be han ta av sig jeansen!!!!NU!!!"
JA nu dör datorn så hinner inte mer.
Men tack för alla kommentarer nu är jag glad igen!!
/Kim
onsdag 26 maj 2010
Perhentian Island
Hej!
Nu ar vi tillbaka i paradiset, efter en manads snesteg till Indien. Vi har tagit oss till norra ostkusten och oarna utanfor. Oarna bestar mest av djungel och strand sa dagarna spenderas pa stranden och kvallarna pa resturang. Om man har tur hittar man nagon regelbrytande muslim som serverar ol =)
Vi funderar pa att aka till Langkawi, andra sidan Malaysia, det ar en storre o och det finns lite mer att gora dar. Problemet ar att det finns tusentals maneter dar sa vi har hort att det ar omojligt att bada. Vill aven undvika kubmaneter som dodar pa nagra fa sekunder. Sa vi far se vad vi hittar pa.
Nu far ni forfan skarpa er med kommentarer! Vi vet att det ar sommar dar hemma, men det ar det har ocksa =)
Ha det bra!
/Kim
Nu ar vi tillbaka i paradiset, efter en manads snesteg till Indien. Vi har tagit oss till norra ostkusten och oarna utanfor. Oarna bestar mest av djungel och strand sa dagarna spenderas pa stranden och kvallarna pa resturang. Om man har tur hittar man nagon regelbrytande muslim som serverar ol =)
Vi funderar pa att aka till Langkawi, andra sidan Malaysia, det ar en storre o och det finns lite mer att gora dar. Problemet ar att det finns tusentals maneter dar sa vi har hort att det ar omojligt att bada. Vill aven undvika kubmaneter som dodar pa nagra fa sekunder. Sa vi far se vad vi hittar pa.
Nu far ni forfan skarpa er med kommentarer! Vi vet att det ar sommar dar hemma, men det ar det har ocksa =)
Ha det bra!
/Kim
söndag 23 maj 2010
Dans, musik och två hus.
Hello!
Igår var det någon slags karneval/festival mitt i Kuala Lumpur tom den Malaysianska kungen och drottningen var där. Vi stod där och trängdes och försökte fota men såg inte ett skit, plötsligt kommer en vakt fram till mig och frågar om vi vill ha vip plats för att fota. Så vi placeras Framför staketen med tusentals människor stående bakom, bredvid oss står pressfotografer och en liten skara turister. Så det lönar sig att ha fin kamera ibland ;)
Idag har jag äntligen fått i mig en fin köttbit med pepparsås och pommes, så förjävligt gott!! Efter en månad med ris och grönsakscurry så längtade jag som fan på att få riktig mat. I samma stund som vi landar i Malaysia fick jag magsjuka + feber. Efter det har Kim sprungit runt i K.L och ätit kött, skaldjur och kyckling därefter har han psykat mig med allt gott han har ätit så fatta vad jag njöt av min mat idag! =)
Imorgon drar vi vidare till östkusten och vi håller tummarna på sol och bad =)
Hare bäst!
/Michelle
Igår var det någon slags karneval/festival mitt i Kuala Lumpur tom den Malaysianska kungen och drottningen var där. Vi stod där och trängdes och försökte fota men såg inte ett skit, plötsligt kommer en vakt fram till mig och frågar om vi vill ha vip plats för att fota. Så vi placeras Framför staketen med tusentals människor stående bakom, bredvid oss står pressfotografer och en liten skara turister. Så det lönar sig att ha fin kamera ibland ;)
Idag har jag äntligen fått i mig en fin köttbit med pepparsås och pommes, så förjävligt gott!! Efter en månad med ris och grönsakscurry så längtade jag som fan på att få riktig mat. I samma stund som vi landar i Malaysia fick jag magsjuka + feber. Efter det har Kim sprungit runt i K.L och ätit kött, skaldjur och kyckling därefter har han psykat mig med allt gott han har ätit så fatta vad jag njöt av min mat idag! =)
Imorgon drar vi vidare till östkusten och vi håller tummarna på sol och bad =)
Hare bäst!
/Michelle
torsdag 20 maj 2010
Malaysia!!
Nu ar vi i malaysia, fruktandsvart skont!
Michelle ar sjuk, magproblem... sa gar det nar man bara ater gronsaker och ingen kyckling mohahaha
Sjalv har jag utforskat kuala lumpur... nej, det har jag inte. Jag har varit en trogen Man och spelat dator bredvid Michelle, hela tiden! och atit m c donald varje mal. Mmm kossa kott! Sa nu ar mina forlorade kilon inte forlorade langre.
Sa mer har jag inte att beratta.
Men nu vet ni att vi lever i alla fall.
Ha det fint
/Kim
Michelle ar sjuk, magproblem... sa gar det nar man bara ater gronsaker och ingen kyckling mohahaha
Sjalv har jag utforskat kuala lumpur... nej, det har jag inte. Jag har varit en trogen Man och spelat dator bredvid Michelle, hela tiden! och atit m c donald varje mal. Mmm kossa kott! Sa nu ar mina forlorade kilon inte forlorade langre.
Sa mer har jag inte att beratta.
Men nu vet ni att vi lever i alla fall.
Ha det fint
/Kim
lördag 15 maj 2010
Ränn-skita och 39graders feber!!
Ja fy fan, nu vill jag här ifrån. Nu har jag legat till sängs i 3 dygn med feber och ja som sagt. Michelle är som hon brukar när hon inte får som hon vill, som en rabiessmittad gorilla. (Men jag har nog varit precis likadan själv.) Så därför tog hon idag en body-scrub och massage. Det var skönt. För det innebar ju att jag fick vara själv ett tag.
Sjukdomen har varit på både ont och gott, man har fått ligga ifred (rastlös->Michelle) på hotellrummet och fått tänka på vad vi gjort och sett i Indien. Det har varit väldigt påfrestande pga att allt är så VÄLDIGT annorlunda. När man är mitt i kaoset så är det lätt att brinna av. Men så här i efterhand så tycker vi bara att det varit väldigt exotiskt och mäktigt. I varje stad hittar du kossor, kameler, apor och elefanter blandat med den galna trafiken, en hel del tempel/fort, män med jakt på pengar och fisande/rapande/tuggtobaks spottande kvinnor. Men allt detta är även charmigt på sitt sätt.
Man har haft en hel del roliga konversationer med locals, t.ex. en man som blev riktigt upprörd över att jag snusade framför Michelle. Den här mannen respekterade i alla fall sin fru och gjorde det när hon inte såg på. De få Indier som känner till Sverige gör det via; Zlatan, Bofors, Stridsflygplan och för den Svenska järnvägsteknologin...lite lustigt. I Centralamerika/Sydamerika var det: ABBA, IKEA, VOLVO och Zlatan såklart.
Nu är vi leds på Indisk mat så vi suktar efter Malaysia. Jag och Michelle hade ett bet, hon skulle äta Indisk mat VARJE dag VARJE mål under hela vistelsen. Om hon klarade det skulle hon få en miljon indonesiska rupiah om hon gav upp skulle jag få miljonen. Igår feting förlorade hon! Vi ringde roomservice, hon beställde något som såg ut som creme fraiche och smakade som creme fraiche. Så jag erbjöd snällt henne min mat (fried rice), som hon åt som en hungrig hemlös. Jag väntade slugt tills tallriken var tom och frågade om jag skulle få pengarna nu eller i Indonesien. Då grymtade hon något oförståbart, så jag antar att jag är en rik man i denna stund.
Ha det gott
/Kim
Sjukdomen har varit på både ont och gott, man har fått ligga ifred (rastlös->Michelle) på hotellrummet och fått tänka på vad vi gjort och sett i Indien. Det har varit väldigt påfrestande pga att allt är så VÄLDIGT annorlunda. När man är mitt i kaoset så är det lätt att brinna av. Men så här i efterhand så tycker vi bara att det varit väldigt exotiskt och mäktigt. I varje stad hittar du kossor, kameler, apor och elefanter blandat med den galna trafiken, en hel del tempel/fort, män med jakt på pengar och fisande/rapande/tuggtobaks spottande kvinnor. Men allt detta är även charmigt på sitt sätt.
Man har haft en hel del roliga konversationer med locals, t.ex. en man som blev riktigt upprörd över att jag snusade framför Michelle. Den här mannen respekterade i alla fall sin fru och gjorde det när hon inte såg på. De få Indier som känner till Sverige gör det via; Zlatan, Bofors, Stridsflygplan och för den Svenska järnvägsteknologin...lite lustigt. I Centralamerika/Sydamerika var det: ABBA, IKEA, VOLVO och Zlatan såklart.
Nu är vi leds på Indisk mat så vi suktar efter Malaysia. Jag och Michelle hade ett bet, hon skulle äta Indisk mat VARJE dag VARJE mål under hela vistelsen. Om hon klarade det skulle hon få en miljon indonesiska rupiah om hon gav upp skulle jag få miljonen. Igår feting förlorade hon! Vi ringde roomservice, hon beställde något som såg ut som creme fraiche och smakade som creme fraiche. Så jag erbjöd snällt henne min mat (fried rice), som hon åt som en hungrig hemlös. Jag väntade slugt tills tallriken var tom och frågade om jag skulle få pengarna nu eller i Indonesien. Då grymtade hon något oförståbart, så jag antar att jag är en rik man i denna stund.
Ha det gott
/Kim
onsdag 12 maj 2010
Varanasi
Helloj!
Efter tre veckor på Indiskt hotell har jag fått nog! Jag vet inte hur många gånger som jag har krigat med de äckliga städarna på hotellen. Hittills så har det fungerat så här: man får ett rum till överpris, rummet är skitigt, jag klagar och vill att de städar, de kommer upp och "städar". Vilket betyder att de skurar golvet med en så skitig trasa (som luktar pyton) och skurvatten utan skurmedel, så att golvet blir svart ist för fläckigt och dammigt. Sedan kommer de med en spray (som luktar en blandning av parfym och urin) och säger "back of mr/miss" och sprutar ner rummet med möbler ibland även de människor som befinner sig där. Sedan rengör de toaletten genom att hälla vatten över den och skrubbar (om jag ber om det) med en skurborste (som ser ut att komma från en kos rövhål) den med vatten och även här har de aldrig hört talas om skurmedel. Sedan bäddar de sängen utan att byta sängkläder.
Att vara skitig har fått en helt ny mening för mig! När jag kommer hem till Sverige får ni ursäkta om jag ser ut som en hemlös, vet inte om jag någonsin kommer bli normal igen.
Nu har jag som sagt fått nog av att sätta mina skinkor på en toalett som aldrig bekantat sig med skurmedel och ligga i sängkläder som har skabb/löss och gud vet vad. Så vi har tagit in på ett hotell som är lite bättre men vi betalar också därefter. Hotellet har pool, lyxig resturang, spa och en bar där man kan röka massvis med pipa.
Här i Varanasi är det 49 grader varmt! Så det blir bara poolhäng en timma innan solnedgång. Jag som tänkte ta igen tre veckor utan bränna. Man har ju varit tvungen att täcka sig från topp till tå pga. Indiska män och värmen plus att jag köpte en solkräm som blekte huden!! Gissa om jag blev arg när jag insåg att krämen innehöll "blekning" efter en veckas användande! Jävla indier som vill vara vita, (precis som vi köper kräm så vi ska bli bruna).
Idag kollade vi in Ganges och brännplatserna. Det var mäktigt! Människor mediterade, badade och tvättade sina kläder på samma plats. Ett stenkast bort var brännplatserna, tur nog så var det inte så hemskt!
Hade bäst !
/Michelle
Efter tre veckor på Indiskt hotell har jag fått nog! Jag vet inte hur många gånger som jag har krigat med de äckliga städarna på hotellen. Hittills så har det fungerat så här: man får ett rum till överpris, rummet är skitigt, jag klagar och vill att de städar, de kommer upp och "städar". Vilket betyder att de skurar golvet med en så skitig trasa (som luktar pyton) och skurvatten utan skurmedel, så att golvet blir svart ist för fläckigt och dammigt. Sedan kommer de med en spray (som luktar en blandning av parfym och urin) och säger "back of mr/miss" och sprutar ner rummet med möbler ibland även de människor som befinner sig där. Sedan rengör de toaletten genom att hälla vatten över den och skrubbar (om jag ber om det) med en skurborste (som ser ut att komma från en kos rövhål) den med vatten och även här har de aldrig hört talas om skurmedel. Sedan bäddar de sängen utan att byta sängkläder.
Att vara skitig har fått en helt ny mening för mig! När jag kommer hem till Sverige får ni ursäkta om jag ser ut som en hemlös, vet inte om jag någonsin kommer bli normal igen.
Nu har jag som sagt fått nog av att sätta mina skinkor på en toalett som aldrig bekantat sig med skurmedel och ligga i sängkläder som har skabb/löss och gud vet vad. Så vi har tagit in på ett hotell som är lite bättre men vi betalar också därefter. Hotellet har pool, lyxig resturang, spa och en bar där man kan röka massvis med pipa.
Här i Varanasi är det 49 grader varmt! Så det blir bara poolhäng en timma innan solnedgång. Jag som tänkte ta igen tre veckor utan bränna. Man har ju varit tvungen att täcka sig från topp till tå pga. Indiska män och värmen plus att jag köpte en solkräm som blekte huden!! Gissa om jag blev arg när jag insåg att krämen innehöll "blekning" efter en veckas användande! Jävla indier som vill vara vita, (precis som vi köper kräm så vi ska bli bruna).
Idag kollade vi in Ganges och brännplatserna. Det var mäktigt! Människor mediterade, badade och tvättade sina kläder på samma plats. Ett stenkast bort var brännplatserna, tur nog så var det inte så hemskt!
Hade bäst !
/Michelle
fredag 7 maj 2010
Ackliga Agra
Hej, nu ar vi i Agra. En mycket illaluktande stad, som aven ar kand for Taj Mahal. The greatest love story of all time. Nu nar jag har sett den pa nara hall sa forstar jag, hur en byggnad kan bli sa kand och varfor manniskor star helt trollbundna i 20 minuter med ogonen fastklistrade pa detta underverk. Men historien om byggnaden ar nog annu mer trollbindande. Men den historien far ni faktiskt lasa om pa google.
Imorgon sa aker vi till Varanasi. Det ar en helig stad dit hinduer aker for att vandra vidare till nasta skal. Kropparna branns aven dar, ca 100 meter ifran det som ska vara varat hotel. Sa jag kan ju bara ana hur det kommer lukta. Sen har vi hort att alla inte har rad med ved till hela kroppen sa ibland kan det flyta runt en fot vid badplatsen. Men det lar vi ju marka.
Ha det fint
/Kim
Imorgon sa aker vi till Varanasi. Det ar en helig stad dit hinduer aker for att vandra vidare till nasta skal. Kropparna branns aven dar, ca 100 meter ifran det som ska vara varat hotel. Sa jag kan ju bara ana hur det kommer lukta. Sen har vi hort att alla inte har rad med ved till hela kroppen sa ibland kan det flyta runt en fot vid badplatsen. Men det lar vi ju marka.
Ha det fint
/Kim
söndag 2 maj 2010
Udaipur, Jodhpur och Jaisalmer
Vi har rört oss vidare från Mumbai. På bussen till Udaipur (en romantiskt liten stad långt norrut) träffade vi några engelmän som vi hängde med ett tag, vi tog bla. en matlagningkurs =) Så nu är resturang menyn inte lika mycket grekiska längre.
Indier är ett väldigt speciellt folk! När vi skulle åka från Mumbai till Udaipur (18h lång bussresa) så var vi väldigt tydliga med att Kim behövde äta med jämna mellanrum och vi ville veta om det var matpauser efter vägen. De lovade oss att det inte skulle vara några problem och att det skulle finnas A/C, toalett och filmvisning på bussen. När vi gick ombord så fanns inget av detta och vi blev väldigt oroliga att det inte skulle finnas några matstopp heller. Så vi frågade busschaufförerna men de kunde ingen engelska och ville inte ens förstå. Som tur var fanns det en Indier på bussen som kunde översätta så han berättade tydligt om Kims tillstånd och vi blev lite lugnare, det skulle finnas matstopp. Efter 3h på bussen så stod vi lite väl länge i bilkö, sedan så insåg jag att det kanske var ett pausstopp (jag var askissnödig och hoppades på toalett och mat till oss). Mycket riktigt så var det ett sådant stopp och busschaufförerna hade inte brytt sig om att berätta det för oss (man ligger i en sovkupé och märker inte vad som händer utanför). Så kim och en engelsk killle frågar chauförerna om de hinner springa och köpa ngt. De lyckas få till svar att bussen åker om 10 min så killarna springer iväg. Men efter 3 minuter (jag är seriös!) så kör bussen iväg!!! Så jag och den engelska killens tjej försöker i panik förklara att killarna inte är på bussen, men de är så obrydda som man kan bli. När vi är nära på att bryta ihop och skrikit halsen torr så kommer en annan indier som kan engelska och översätter åt oss. Då börjar de iaf sakta ner och jag undrar hur i helvete killarna kommer hitta bussen nu när den kört iväg och hur fan jag ska kunna lämna bussen utan att de kör iväg igen men som tur var så hittade killarna bussen. Kim hade varit påväg tillbaka för att tala om för mig att det fanns toalett, då såg han att bussen körde iväg. Så han hade sprungit för livet efter engelska killen som beställde mat och sedan hann de precis ikapp bussen. Så vi blev utan mat och toabesök. Vi levde alltså på två påsar chips och vatten på 18h!
Väl i Udaipur så träffade vi fyra ytterligare två från england och hade det jäkligt trevligt. Efter matlagningskurs, palats tittande och shopping så åkte vi två vidare till Jodhpur (den blå staden). Där kollade vi in ett mäktigt fort men jag och kim var tydligen en större attraktion än själva fortet. Nästan alla frågade om de kunde ta kort på oss eller smygtog kort på oss med mobiltelefoner :S Det var en familj som ville att jag skulle hålla deras baby medans de tog kort. Men då sa jag NEJ! Jag fick en skräckbild i huvudet av hur de gav ifrån sig babyn och sedan löpte därifrån. Men de insisterade så det blev ett kort på oss medans mamman höll babyn.
Efter Jodphur så åkte vi till Jaisalmer och där är vi nu. För någon dag sedan åkte vi ut på en kamelsafari tur ett dygn ute i öknen. Vi var fyra turister med två vuxna guider och två barnguider :S Vi bet 3000 rs var men dessa guider (de vuxna) fick bara 50 rs om dagen!! Vi hade iaf mysigt och slog läger ute i öknen bland skorpioner och the mummy skalbaggar. Vi åt god mat och sov under stjärnorna. Under dag två av turen så var det lite sightseeing, vi stötte på en Indisk familj på 10 pers och pappan i familjen var otroligt snabb på att styra ihop oss fyra turister med hans familj och tog flera kort. Sedan ville kvinnorna i familjen ha enskilda kort på dem om mig (?!), en och en! Jag fattar fortfarande ingenting!
Idag ska vi vidare till Jaipur. Nu betalade vi jävligt mycket mer för att sitta i 1:a klass! När vi åkte hit i andra klass så fanns det ingen a/c så fönstren stod på glänt under hela resan (gick inte att stänga ordentligt) så det kom in ton med sand! Det var som att försöka andas i en sandstorm! När vi kom fram till Jaisalmer så låg det ett lager med sand på allt! Säten, väskor och alla människor. Vi turister såg ut som sandmonster och var helt förstörda! Men indierna skakade bara av sig sanden och sedan såg de ut...ja..som en vanlig indier. Vi hörs!
Indier är ett väldigt speciellt folk! När vi skulle åka från Mumbai till Udaipur (18h lång bussresa) så var vi väldigt tydliga med att Kim behövde äta med jämna mellanrum och vi ville veta om det var matpauser efter vägen. De lovade oss att det inte skulle vara några problem och att det skulle finnas A/C, toalett och filmvisning på bussen. När vi gick ombord så fanns inget av detta och vi blev väldigt oroliga att det inte skulle finnas några matstopp heller. Så vi frågade busschaufförerna men de kunde ingen engelska och ville inte ens förstå. Som tur var fanns det en Indier på bussen som kunde översätta så han berättade tydligt om Kims tillstånd och vi blev lite lugnare, det skulle finnas matstopp. Efter 3h på bussen så stod vi lite väl länge i bilkö, sedan så insåg jag att det kanske var ett pausstopp (jag var askissnödig och hoppades på toalett och mat till oss). Mycket riktigt så var det ett sådant stopp och busschaufförerna hade inte brytt sig om att berätta det för oss (man ligger i en sovkupé och märker inte vad som händer utanför). Så kim och en engelsk killle frågar chauförerna om de hinner springa och köpa ngt. De lyckas få till svar att bussen åker om 10 min så killarna springer iväg. Men efter 3 minuter (jag är seriös!) så kör bussen iväg!!! Så jag och den engelska killens tjej försöker i panik förklara att killarna inte är på bussen, men de är så obrydda som man kan bli. När vi är nära på att bryta ihop och skrikit halsen torr så kommer en annan indier som kan engelska och översätter åt oss. Då börjar de iaf sakta ner och jag undrar hur i helvete killarna kommer hitta bussen nu när den kört iväg och hur fan jag ska kunna lämna bussen utan att de kör iväg igen men som tur var så hittade killarna bussen. Kim hade varit påväg tillbaka för att tala om för mig att det fanns toalett, då såg han att bussen körde iväg. Så han hade sprungit för livet efter engelska killen som beställde mat och sedan hann de precis ikapp bussen. Så vi blev utan mat och toabesök. Vi levde alltså på två påsar chips och vatten på 18h!
Väl i Udaipur så träffade vi fyra ytterligare två från england och hade det jäkligt trevligt. Efter matlagningskurs, palats tittande och shopping så åkte vi två vidare till Jodhpur (den blå staden). Där kollade vi in ett mäktigt fort men jag och kim var tydligen en större attraktion än själva fortet. Nästan alla frågade om de kunde ta kort på oss eller smygtog kort på oss med mobiltelefoner :S Det var en familj som ville att jag skulle hålla deras baby medans de tog kort. Men då sa jag NEJ! Jag fick en skräckbild i huvudet av hur de gav ifrån sig babyn och sedan löpte därifrån. Men de insisterade så det blev ett kort på oss medans mamman höll babyn.
Efter Jodphur så åkte vi till Jaisalmer och där är vi nu. För någon dag sedan åkte vi ut på en kamelsafari tur ett dygn ute i öknen. Vi var fyra turister med två vuxna guider och två barnguider :S Vi bet 3000 rs var men dessa guider (de vuxna) fick bara 50 rs om dagen!! Vi hade iaf mysigt och slog läger ute i öknen bland skorpioner och the mummy skalbaggar. Vi åt god mat och sov under stjärnorna. Under dag två av turen så var det lite sightseeing, vi stötte på en Indisk familj på 10 pers och pappan i familjen var otroligt snabb på att styra ihop oss fyra turister med hans familj och tog flera kort. Sedan ville kvinnorna i familjen ha enskilda kort på dem om mig (?!), en och en! Jag fattar fortfarande ingenting!
Idag ska vi vidare till Jaipur. Nu betalade vi jävligt mycket mer för att sitta i 1:a klass! När vi åkte hit i andra klass så fanns det ingen a/c så fönstren stod på glänt under hela resan (gick inte att stänga ordentligt) så det kom in ton med sand! Det var som att försöka andas i en sandstorm! När vi kom fram till Jaisalmer så låg det ett lager med sand på allt! Säten, väskor och alla människor. Vi turister såg ut som sandmonster och var helt förstörda! Men indierna skakade bara av sig sanden och sedan såg de ut...ja..som en vanlig indier. Vi hörs!
fredag 23 april 2010
Dharavi
Ja, våran rundtripp för någon dag sedan.
Först och främst ska jag säga att jag inte har några bevis för det jag säger, detta är bara vad jag sett med mina ögon och hört med mina öron.
Snittlönen är 3000 rupee (ca 500 sv kr) i månaden. Att folk inte gör saker för att dem är onda utan för att dem helt enkelt vill ha allt, det vi tar för givet.
Det kändes lite dumt att åka på en guidad tur för att se andras elände. Men jag hade väldigt fel. Jag fick inte se andras eländen utan andras liv, och allt som hör där till.
Red light district, är som i andra städer en gata där man kan köpa sex. Detta är den ända gatan i Mumbai som det skyltas med sexköp. Det är enligt indisk lag olagligt att sälja sex, så hur kan det då komma sig att dem står där, som slitna djur intill deras bås. Det var så hemskt att se dessa kvinnor, annars har man kanske en syn om sexhandel som om det vore något individen väljer själv.
Det är som våran guid sade. "Här är det inte maffian som bestämmer det är polisen". Någon tjänar väldigt mycket pengar på detta, och en vanlig polisman kan inte gå dit och arrestera någon utan att få väldigt mycket problem.
Många av flickorna kommer ifrån en väldigt fattig familj från landsbyggden som blir lovade bostad och En liten summa pengar ifall deras dotter kommer till storstaden och arbetar för farbrorn med pengarna. Sedan kommer flickorna inte därifrån om de inte betalar tillbaka skulden, som är enorm.
Dharavi, detta är Asiens största slumområde, med ca 1 milj invånare som bor på ca 1,75 km2.
Det första guiden säger är att vi inte får ha med våra kamror in i Dahravi.
Att vi ska vara artiga, svara på hälsningar, inte rynka på näsan bara för att det luktar lite osv. Helt basic, logiskt, allt som en svensk lärt sig när man fyllt 5 år.
Men innan vi gick in så kände jag faktiskt en ganska konstig känsla i magen. Ska jag kanske behöva ta folk i hand... dem kan ju ha sjukdomar! En känsla som jag tror alla hade känt men ingen riktigt vill erkänna för det är ju emot allt vi svenskar är.
Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men hela Dahravi kändes som en stor arbetsplats. På ett ställe sorterade de plast på ett annat smälte de plasten, kvinnor gjorde bröd i oändliga mängder, läder färgas, affärer, barberare, krukarbetare, skolor osv. Familjer bodde i rum som inte var större än en liten hall, husväggar var byggda av rostad plåt, 17 toaletter på 1 miljon gjorde att många använde marken som toalett ist. Men i allt detta elände så hade många ett stort leende på läpparna. Barn sprang omkring och lekte som barn hemma med full fantasi. Några barn lekte bland krukresterna och letade efter de rester med mest konstiga former och när de hittade något med rolig form så blev de överlyckliga.
Många var nyfikna på oss och undrade var vi kom ifrån, alla barn hälsade, vinkade och frågade (på engelska) så mycket de vågade och hann innan vi gick vidare. Michelle fick hälsa på i en flickskola(80% av intäkterna från turen går till skolor, dagis osv) för muslimer och fick vara med en stund under en språklektion. De satt på golvet i ett tegelhus i 40 graders värme (utan ac) men verkade bara glada över att få vara där.
Det är jättesvårt att återberätta allt. Men vi kan nog båda två hålla med om att det här var det bästa vi gjort under hela resan! Vi fick en chans att stirra sanningen i ögat utan att kunna blunda som man kan göra hemma framför nyheterna (ganska lätt att byta kanal eller lådsas som om man inte kan göra något åt saken).
/Kim och Michelle
Tack och hej.
Först och främst ska jag säga att jag inte har några bevis för det jag säger, detta är bara vad jag sett med mina ögon och hört med mina öron.
Snittlönen är 3000 rupee (ca 500 sv kr) i månaden. Att folk inte gör saker för att dem är onda utan för att dem helt enkelt vill ha allt, det vi tar för givet.
Det kändes lite dumt att åka på en guidad tur för att se andras elände. Men jag hade väldigt fel. Jag fick inte se andras eländen utan andras liv, och allt som hör där till.
Red light district, är som i andra städer en gata där man kan köpa sex. Detta är den ända gatan i Mumbai som det skyltas med sexköp. Det är enligt indisk lag olagligt att sälja sex, så hur kan det då komma sig att dem står där, som slitna djur intill deras bås. Det var så hemskt att se dessa kvinnor, annars har man kanske en syn om sexhandel som om det vore något individen väljer själv.
Det är som våran guid sade. "Här är det inte maffian som bestämmer det är polisen". Någon tjänar väldigt mycket pengar på detta, och en vanlig polisman kan inte gå dit och arrestera någon utan att få väldigt mycket problem.
Många av flickorna kommer ifrån en väldigt fattig familj från landsbyggden som blir lovade bostad och En liten summa pengar ifall deras dotter kommer till storstaden och arbetar för farbrorn med pengarna. Sedan kommer flickorna inte därifrån om de inte betalar tillbaka skulden, som är enorm.
Dharavi, detta är Asiens största slumområde, med ca 1 milj invånare som bor på ca 1,75 km2.
Det första guiden säger är att vi inte får ha med våra kamror in i Dahravi.
Att vi ska vara artiga, svara på hälsningar, inte rynka på näsan bara för att det luktar lite osv. Helt basic, logiskt, allt som en svensk lärt sig när man fyllt 5 år.
Men innan vi gick in så kände jag faktiskt en ganska konstig känsla i magen. Ska jag kanske behöva ta folk i hand... dem kan ju ha sjukdomar! En känsla som jag tror alla hade känt men ingen riktigt vill erkänna för det är ju emot allt vi svenskar är.
Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men hela Dahravi kändes som en stor arbetsplats. På ett ställe sorterade de plast på ett annat smälte de plasten, kvinnor gjorde bröd i oändliga mängder, läder färgas, affärer, barberare, krukarbetare, skolor osv. Familjer bodde i rum som inte var större än en liten hall, husväggar var byggda av rostad plåt, 17 toaletter på 1 miljon gjorde att många använde marken som toalett ist. Men i allt detta elände så hade många ett stort leende på läpparna. Barn sprang omkring och lekte som barn hemma med full fantasi. Några barn lekte bland krukresterna och letade efter de rester med mest konstiga former och när de hittade något med rolig form så blev de överlyckliga.
Många var nyfikna på oss och undrade var vi kom ifrån, alla barn hälsade, vinkade och frågade (på engelska) så mycket de vågade och hann innan vi gick vidare. Michelle fick hälsa på i en flickskola(80% av intäkterna från turen går till skolor, dagis osv) för muslimer och fick vara med en stund under en språklektion. De satt på golvet i ett tegelhus i 40 graders värme (utan ac) men verkade bara glada över att få vara där.
Det är jättesvårt att återberätta allt. Men vi kan nog båda två hålla med om att det här var det bästa vi gjort under hela resan! Vi fick en chans att stirra sanningen i ögat utan att kunna blunda som man kan göra hemma framför nyheterna (ganska lätt att byta kanal eller lådsas som om man inte kan göra något åt saken).
/Kim och Michelle
Tack och hej.
Mumbai
Hej
Här kommer det första indiska inlägget. För att förklara texterna till bilderna... där Philip hade bott är menas att det är ett vanligt Indiskt (Svensson) boende. Där jag tycker ni ska tvätta era kläder är en open air laundry (en stor tvättstuga utomhus).
Idag var vi på en utflykt "undervisningstripp" på mumbais red light district, världens största open air laundry (tvättstuga) och asiens största slumområde (Dharavi)
Mycket intressant!
Skriver lite mer nästa inlägg. Jag måste smälta allt jag sett idag. Annars hade allt jag skrivit bara låtit väldigt negativt!
Men en rolig sak jag kan berätta, är att innan vi åkte sade jag att jag inte tyckte om indisk mat. Michelle frågade, varför? Jag svarade - För att jag inte tycker om saffran och sådana konstiga kryddor som gör att maten smakar kakor, bullar.
Då svarade hon -Det finns ingen jävla saffran i indisk mat, du kan ju ingenting!
Den första restaurangen vi går in på heter ja just det, Zaffran och har saffran i en stor del av maten. Så för att inte kunna någonting, måste jag säga att jag vet väldigt mycket!
Ha det fint
onsdag 21 april 2010
L.A igen...
Ja nu är vi i Indien. Ett mycket speciellt land! Vad sägs om hjärna inlagd i currysås, eller alla dessa dofter... urin-chili, sopor-rökelse, avgaser-lavendel, är några av mina personliga favoriter. Sedan har vi detta med hemlösheten, jag har hört mycket om den men trodde ej att den skulle vara så fruktansvärt utbredd som man hört.. jag menar vi har ändå varit i Nicaragua som är ett annat icke så välställt land, men det är himmelriket jämfört med detta. MEN, det ska också tilläggas att vi är i Mumbai (16.4 miljoner invånare), vilket är den mest segregerade staden i Indien, så här finns ju självklart personer med pengar som en annan bara kan drömma om, inte minst vad dem hemlösa kan drömma om!
/Kim
Idag ska vi till olika marknader, vet inte riktigt om jag är mentalt förberedd ännu. Vi var på en marknad för två dagar sedan, där hade de allt från silkes tyger till djur i bur. Det var så hemskt att se dessa kattungar (kring 4-5 veckor gamla), hundvalpar och massa andra djur som satt i pyttesmå burar utan mat eller vatten, i 40 graders värme!! Det fanns en köttmarknad också, men jag avstod! Vill inte ens tänka på hur det såg ut där!
Idag ska jag nog införskaffa mig en burka, så leds på alla äckliga indier som stirrar! Jag tänkte att de skulle sluta stirra om jag tog på mig långbyxor och t-shirt, men NEEEEEEEEEEEEEEEEJ då...de kåta jävlarna fortsätter att stirra på mig som om de ska våld ta mig, mörda mig och hänga upp mig på en piedestal samtidigt!
Och ni ska veta vad varmt det är i så mycket kläder i 40 graders värme!
/Michellle
Vi låter väldigt bittra men så farligt är det inte. Vi är väldigt slitna efter flygresan och tidsomställningen. Vi återhämtar oss nog snart!
Vi har inga bilder från Indien ännu, så det blir lite från L.A ist.
Byyyyyeeeeeeeeeeeeeeee
söndag 18 april 2010
Taiwan....
Nu sitter vi på Taipei´s flygplats. Det första dem säger när vi landat var, att ta med droger med in i landet straffas med döden. Då kom tanken om snus upp i huvudet... helt nyinförskafffat snus från staterna, skulle det göra livet 60 år kortare? Men det gick bra. Dem kollade inte igenom någonting inte min medicin, inte datorn och inte heller snuset som sagt. Känns helt plötsligt ganska osäkert att flyga härifrån på ett helt annat sätt än vad jag trodde när jag landade. Vi har nu rest i 15 timmar och har ytterligare 15 kvar, så detta är en sådandära underbar flygresa som man alltid drömt om!
U.S.A har varit riktigt grymt! Vi har hunnit med universal studios en vandringstur i santa monica, en nördig turistbusstur runt L.A. som inkluderade bla. walk of fame, rodeo drive, sunset strip, beverly hills och mycket mer.
jag kommer med bilder och ett lite mer personligt inlägg sen när min kära hjärna återhämtat sig.
Ha det bra!
/Kim
söndag 11 april 2010
Playa del carmen
Tja. Nu har vi spenderat några dagar i någon slags amerikansk lådsas värld, även det kallat Playa del carmen. Amerikanska matkedjor och stora hotellkomplex, har nog inte sett en ända mexikan sedan jag kom hit. Om det inte vore för de vackra stränderna så hade jag aldrig gissat att jag befann mig i centralamerika. Det jag stör mig på mest är nog den jävla smälta osten, den finns på allt. Sen kommer alltid frågan "extra cheese?"
Men ska inte vara sånn... för vi njuter faktiskt av att vara här också. Dem kan engelska, vi får maten vi beställer, det finns 1000 butiker att strosa runt i och det viktigaste, det finns en hel butik med mängder Ben and Jerry´s.
Ikväll ska jag tvinga med Kim till en guns and roses bar. Inte hans favorit musik direkt, konstig människa.
Imorgon åker vi till Cancun för att förhoppningsvis klippa oss. Speciellt Kim, han ser ut som en jävla skogshuggare! (se bilder)
Hare så jävla bra! ;)
/Michelle
onsdag 7 april 2010
Mexichoo
Hej. Nu ska vi lämna Tulum, och playan. Mot lite nördigt Mayatempel- tittande. Så chitzen itza är nästa stopp. Vi har förutom att ligga på stranden, shoppat, sett när Arsenal åkt ur CL, sörjt och ätit oss feta på nachos, buritos, fajitas, quesadillas och tacos. Som för övrigt inte har någonting med den svenska tacosen att göra. Igår så vaknade jag kl 04:00 av att en pshykotisk Michelle gormar och skriker hejdlöst. Håll käften hund jävlar!!! Tar en av sina skor och kastar mot en av hundarna, hon missar. Hon tar den andra skon, kastar, och missar. Man hör ett stort suck. Sen går hon besegrad och lägger sig i sängen och säger inte ett ljud till. Men det gjorde inte hundarna heller så jag tror att båda insåg att det var dags att sluta fred innan någon dog.
Buenas noches
/Kim
måndag 5 april 2010
Tulum, Mexico
Jag har hjärnsläpp... men här är lite bilder, texten kommer imorgon.
Ha det fint, vi har det!
/Kim
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
